Nu skiter jag i engelskan. Jag har fan ett psykiskt sammanbrott och ingen att prata med därför behöver jag denna blogg. Jag kan inte prata med någon om hur jag känner utan att såra dem men jag behöver få ut mina känslor innan jag exploderar. Idag är en av de värsta dagarna på länge, egentligen samma men idag föll som allt jag förväntat mig samman.
Jag såg fram emot denna kurs att det skulle bli bättre att jag hade framtidstro. Nu har jag slösat bort en hel termin och en termins studielån på bara ren och skär skit, jag förstår itne vad jag håller på med eller vad jag ska göra för att fixa skiten heller. Idag vill jag fan inte leva. IDag önskar jag att jag aldrig hade träffat honom för då hade jag aldrig kommit hit.
Som jag känner idag lär jag inte känna imorgon. Men som jag känner idag skulle jag hellre haft min egna personliga lycka i form av utbildning och framgång i mitt liv istället för att ha det underbara liv vu har tillsammans. Jag skulle hellre vara ensam och miserabel men att vara lycklig i mig själv och det jag gör än som idag kär med ett underbart “samliv” men olycklig till tänderna för att jag inte får förverkliga mig själv.
Jag vet inte hur jag ska fixa det här. Finns som inte så mycket att göra. Som vanligt bara att bita ihop och köra på våren ut. Jag är så jävla less på att bita ihop det känns som att det är det enda jag gör. På 2 månaders fittdagar går det 1 bra dag som är bra i alla avseenden. Ni ska inte tro att jag är olycklig med min sambo. Tvärtom jag är överlycklig. Men hur vi än skulle ha läst vår situation hade vi dödat den andre. Nu har vi dödat mig.
